Mardromslunchen
Idag har jag jobbat igen. Ush vilken hemsk dag. Allt var bara fel.
Vi hade den mest fullsatta lunchen vi haft an sa lange, manniskor overallt, man kunde knappt ta sig forbi. Varan koksmanager var borta vilket gjorde koket till en katastrof, det vart bara stopp och bestallningarna lades pa hog och resulterade i kaos! Jag hade ett bord som vantade i over en timme pa deras mat, lasangen var kall, maten smakade ingenting och fel saker kom ut pa fel tallrikar. Det var helt enkelt en mardrom. Detta var helt enkelt den varst lunchen jag nagonsin haft.. Som tur vad hade jag forstaliga kunder och de var lungna och glada eftersom det var fredag och de flesta hade redan slutat jobba och inte hade nagon tid att passa, men enda, man kanner sig sa dum att efter 45 min vantan saga att de ar bara 12 bord fore i kon. Nej jag hoppas pa att det aldrig blir en sa dalig lunch igen. Men som plaster pa saren kanade jag iaf ganska bra med pengare vilket uppsattas sahar i sparartider.
Jag och Morgan pratar om att kopa en systemkamera ihop. En av Morgans kollegor pa jobbet tanker salja sin och kan ge oss en riktigt bra deal. Som ny kostade kameran 1200 dollar (8400kr) om man skulle kopa den kameran begagnad idag skulle det kosta omkring 5500 kr och han tanker salja den till oss for 4000kr. Hur haftiga bilder skulle inte jag kunna ta pa varan tripp.. Problemet ar bara att jag kommer vara sa fruktansvart radd for att den kommer bli stulen. Men samtidigt som min mor alltid sagt, varfor ska man ha saker om man inte tanker anvanda dem. Tank er vilka bra bilder jag skulle kunna ta pa kinesiska muren, byggnaderna i peking eller stranderna pa bali? Hmm, jag maste verkligen tanka igenom hur jag ska gora.
Ikvall ska jag och Morgan ga och se Dear John pa bio. Filmen ar verkligen en "chick flick" som Morgan skulle ha sagt. Men det handlar om en tjej (huvudrollen i Mamma Mia) som traffar karleken i sitt liv, men efter att de har varit tillsammans i 2 veckor maste han aka tillbaka till afganistan (jag tror det var dit) med militaren, vilket resulterar i att de maste ha ett distansforhallande och de enda sattet att kommunicera ar att skicka brev. Ah jag tycker filmen verkar sa bra men sorglig, jag kommer nog grata 80% av filmen. Troligtvis for att jag har en hel del erfarenhet i distansforhallanen och vet hur hemskt det ar. Efter det ska vi pa avskedsfest. Fran de ena till det andra ;)
Vi hade den mest fullsatta lunchen vi haft an sa lange, manniskor overallt, man kunde knappt ta sig forbi. Varan koksmanager var borta vilket gjorde koket till en katastrof, det vart bara stopp och bestallningarna lades pa hog och resulterade i kaos! Jag hade ett bord som vantade i over en timme pa deras mat, lasangen var kall, maten smakade ingenting och fel saker kom ut pa fel tallrikar. Det var helt enkelt en mardrom. Detta var helt enkelt den varst lunchen jag nagonsin haft.. Som tur vad hade jag forstaliga kunder och de var lungna och glada eftersom det var fredag och de flesta hade redan slutat jobba och inte hade nagon tid att passa, men enda, man kanner sig sa dum att efter 45 min vantan saga att de ar bara 12 bord fore i kon. Nej jag hoppas pa att det aldrig blir en sa dalig lunch igen. Men som plaster pa saren kanade jag iaf ganska bra med pengare vilket uppsattas sahar i sparartider.
Jag och Morgan pratar om att kopa en systemkamera ihop. En av Morgans kollegor pa jobbet tanker salja sin och kan ge oss en riktigt bra deal. Som ny kostade kameran 1200 dollar (8400kr) om man skulle kopa den kameran begagnad idag skulle det kosta omkring 5500 kr och han tanker salja den till oss for 4000kr. Hur haftiga bilder skulle inte jag kunna ta pa varan tripp.. Problemet ar bara att jag kommer vara sa fruktansvart radd for att den kommer bli stulen. Men samtidigt som min mor alltid sagt, varfor ska man ha saker om man inte tanker anvanda dem. Tank er vilka bra bilder jag skulle kunna ta pa kinesiska muren, byggnaderna i peking eller stranderna pa bali? Hmm, jag maste verkligen tanka igenom hur jag ska gora.
Ikvall ska jag och Morgan ga och se Dear John pa bio. Filmen ar verkligen en "chick flick" som Morgan skulle ha sagt. Men det handlar om en tjej (huvudrollen i Mamma Mia) som traffar karleken i sitt liv, men efter att de har varit tillsammans i 2 veckor maste han aka tillbaka till afganistan (jag tror det var dit) med militaren, vilket resulterar i att de maste ha ett distansforhallande och de enda sattet att kommunicera ar att skicka brev. Ah jag tycker filmen verkar sa bra men sorglig, jag kommer nog grata 80% av filmen. Troligtvis for att jag har en hel del erfarenhet i distansforhallanen och vet hur hemskt det ar. Efter det ska vi pa avskedsfest. Fran de ena till det andra ;)
Kommentarer
Trackback
